Tiden vänder

Ellibeth och Gorm visste inte om de skulle glädjas eller sörja den vackra svarta korpen. Vi är här för att det är dags, sa Ellibeth och strök handen över Gorms fjälliga sida. Jag vet, sa han med skrovlig stämma. Ellibeth märkte att hon blev förvånad. Kunde drakar sörja? Hon hade lärt att de var okänsliga väldiga magiska varelser som aldrig kände mer än elden i sin kropp och deras eget syfte.

Vi behöver hans hjärta, fortsatte Gorm med en stämma nu helt oberörd av dödens klor. Du är den som ska vårda Korpens hjärta och blöda med det. Nu var det Ellibeths tur att med skrovlig röst svara. Jag vet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *